Sverigedemokraternas gayförbund motarbetat från alla håll

NBN har träffat ordförande Jan Green, som är uppgiven. 

Jag visste inte ens att Sverigedemokraterna hade ett gayförbund … vad heter ni?

— Vi heter Sverigehomokraterna. Det var det vi kom överens om på årsmötet sist. Innan det hette vi SDHBTQ, men det låg inte riktigt rätt i munnen.

Hur fungerar samarbetet med moderpartiet?

— De hälsar ju och så, men inte med nån värme. Aldrig att man får en kram. Vissa av topparna är med på våra möten ibland, men när vi ses i korridorerna tittar de bara bort.

Och hur fungerar samarbetet med de övriga partiernas gayförbund?

— Inte alls. Det är precis som om de har någon form av beröringsskräck, vilket man väl inte hade väntat sig av HBTQ-folk. De fattar inte att man kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, att man både kan vara gay och kämpa för en restriktivare invandringspolitik.

Liberalernas gayförbund då? LLM? De verkar väl ganska frigjorda?

— Liberal Leather Men? De är värst av alla. Så jävla PK i allt som inte har med sex och nazi-estetik att göra.

Vad tror du att SD:s motstånd mot homosexuella kommer sig av?

— Vi får ju listor från ryssarna varje månad med tips på saker vi kan gå i taket över, det kommer väl den vägen som allting annat. Men ryssarna fattar ju inte att det som funkar i USA inte funkar här. Ingen riktig svensk blir speciellt upprörd av att två killar håller varandra i hand på gatan eller att en transvestit läser sagor på biblioteket. De enda som blir upprörda av det är ju lustigt nog invandrarna.

Det är väl det där att SD vill framstå som ett värdekonservativt parti numera, byggt på kristna värderingar?

— Jo tjena. Hur många av SD-riksdagsmännen tror du går i kyrkan en vanlig söndag? Jag lovar att det är mindre än noll procent.

Mindre än noll procent?

— Ja ja, du fattar vad jag menar.