Styckmordet blir musikal på Oscars

Höstens stora premiär på Oscarsteatern i Stockholm blir Catrine och rättvisan, en nyskriven svensk musikal om det så kallade styckmordet i Stockholm sommaren 1984 då en 27-årig kvinna hittades mördad i Solna. Fredrik Kempe har skrivit musiken och Edward af Sillén regisserar.

Edward, hur har ni dramatiserat historien?

— Vi fokuserar på grundstoryn, ung vacker kvinna blir demonterad av två onda läkare. Manuset bygger löst på Hanna Olssons bok med samma namn, Hanna har hjälpt oss mycket med faktakoll och annat, hon står listad som medförfattare.

Men det har ju med åren framkommit att de båda åtalade läkarna med största sannolikhet var oskyldiga? 

— Vi har valt att bortse från det, det blir inte lika dramaturgiskt snyggt om hon blir ihjälslagen av en pundarkompis. Och vi hade redan byggt en fantastisk dekor föreställande Rättsläkarstationen i Solna, det vore slöseri med resurser om vi var tvungna att köra den på tippen.

Allmänläkarens hustru spelas av Malena Ernman och hans då 1 1/2-åriga dotter ska spelas av Beata Ernman som är 18 år?

— Beata är en fantastisk skådespelerska, jag tror att när alla är på plats i teatern kommer det att kännas helt naturligt efter några minuter.

Har hon några repliker?

— Ja ja ja, det finns ett mycket roligt sångnummer där Malena tolkar vad hennes dotter jollrar fram.

Rickard Söderberg spelar den så kallade Obducenten?

— Ja, han har ju spelat Sweeney Todd förut, det här är lite samma sak. Han har en fantastisk duett med Loa Falkman som spelar professor Jovan Rajs, de hoppar runt mellan liken och fäktas med skalpeller, lite Errol Flynn sådär.

Mer då?

— Öppningsnumret är en masscen där Catrin går runt med sin bergsprängare i Kungsträdgården och interagerar med det folk som brukade hänga där. Dealar lite, flirtar lite. Vi har även byggt en enorm kuliss föreställande Malmskillnadsgatan där de prostituerade har ett stort dansnummer och hoppar runt på taken på bilar som långsamt kryper förbi.

Några andra höjdpunkter?

— Det unga stjärnskottet Cornelia Jacobs spelar Catrine. Ursprungligen var hon bara med i första akten, i akt två låg hon i två sopsäckar. Men alla blev så förtrollade av hennes utstrålning att Fredrik skrev två nummer till, ett där hon spökar för läkarna och ett där hon äntligen får frid efter att den första domen har fallit. Vi har valt att avsluta där och bortse från den andra rättegången där läkarna friades, vi vill att publiken ska gå lycklig därifrån, med en känsla av att rättvisa har skipats.

Några andra utropstecken i ensemblen?

— Tommy Körberg och Claire Wikholm spelar det så kallade fotohandlarparet, de har en fin duett där de gnabbas och diskuterar hur minnet fungerar. Yvonne Lombard spelar Damen med hunden, hon är så jävla cool. Alvaro Estrella har ett fantastiskt latinonummer i rollen som Catrines portugisiske exman och Leif GW Persson medverkar som sig själv i form av ett hologram.

Har ni andra framtidsplaner? Om vi blickar fram mot 2025?

— I pipelinen ligger Christer!, den slutgiltiga musikalen om Palmemordet. Även den med Rickard Söderberg, Christer Petterson har varit hans stora drömroll i säkert 20 år. Och vi kommer att återanvända hologrammet med GW, det var svindyrt.