Sista Slussenkramaren död

Asta Persson, den sista av damerna som gjorde allt för att förhindra och fördröja bygget av Nya Slussen avled under onsdagen på Erstagården i Nacka. Hennes son Anders kommenterar.

— Vi åkte in med färdtjänst för två veckor sen, jag rullade henne över Guldbron och vi tittade på bygget från alla vinklar. Mamma verkade glad när hon såg att man kunde se under bron från Saltsjösidan, att allt blev så mycket öppnare. Jag tror att hon insåg till slut att den gamla betongkolossen bara var i vägen. Att det inte var Slussen i sig hon sörjde, det var alla minnen från hennes ungdom.

Så hon verkade nöjd?

— Ja, jag tror att hon till sist förstod hur fint det kommer att bli. Det är ju ironiskt att tanterna lyckades fördröja allt så länge att mamma hann dö innan det var klart. Hon skulle ha älskat att sitta på något av de blivande fiken och titta på medan båtarna slussar ut mot Saltsjön.

Varifrån kom motståndet?

— Jag tror att hon bara drogs med när hennes väninnor gick dit. Sen radikaliserades hon. Hon brukade prata sig så varm om den gamla trafiklösningen. Klöverbladen. Hur den överlevde omställningen till högertrafik. Mamma hade fan inget körkort. Och har du hört talas om nån trafikplats som inte klarade omställningen till högertrafik? På väg hem från jobbet förut brukade jag komma med bil från Hornsgatan för att leta mig ner mot Stadsgårdsleden. Då fick man snurra runt tre varv i de där satans klöverbladen innan man kom fram. Så jävla smart var den.

Poplegendaren Benny Andersson var engagerad i kampen mot Nya Slussen, han träffade Asta ett flertal tillfällen när kampen var som hårdast, när allt stod och vägde.

— Asta var väldigt viktig för saken, hennes passion för Slussen var en inspirationskälla för oss alla.

Varifrån kom ditt eget engagemang?

— Vi brukade hänga mycket där på sextiotalet, handlade kläder i bodarna, tog några öl på Röda restaurangen.

Men du kan väl inte ha tillbringat speciellt mycket tid i den gamla Slussen de senaste 50 åren? Efter att den börjat förfalla? Sen råttorna tog över?

— Nej nej nej, jag passerade den väl i bilen ibland på väg ut till Värmdö. Ganska mörkt och otrevligt därinne. Men fullt av minnen.